Ekoxarna på Almö

Av BERNT BERNTSSON

Arten, som är Europas största skalbagge, har gått starkt tillbaka i norra Europa under de senaste årtiondena.
Blekinge är nog det viktigaste fästet i den nordliga delen av utbredningsområdet, men även här har den minskat kraftigt.

Blekinge Naturskyddsförening har under de senaste åren genomfört inventering av bestånden i länet. Med undantag för någon enstaka rapport från Fågelmara har man funnit ekoxen enbart i de kustnära delarna av Ronneby och Karlskrona. Almö Naturreservat, med Carlskrona GK, är idag en av de viktigaste lokalerna för ekoxen.

Larven utvecklas ur murken ekved, medan de vuxna insekterna lever av eksav. Därför föredrar Ekoxen gammal ekskog. Denna bör vara grov, solbelyst och gärna fuktig. Larvens utvecklingstid är c:a 5 år, medan vuxna ekoxar bara lever så lång tid som krävs för parning och äggläggning. Detta Blekinges landskapsdjur är fridlyst, och borde ha en säker överlevnadsplats i ett naturreservat som Almö.

Vad kan då vi göra för att bevara Ekoxen? Den finns faktiskt en rad åtgärder, vilka kräver större eller mindre arbetsinsatser. Men, det viktigaste är att se till att så mycket ek som möjligt får bli liggande kvar orörd i naturen. Möjligen kan man röja lite försiktigt runtom så att solen kommer åt. Den som således tycker att det ser ovårdat ut mellan hålen, med nedfallen död ek, kan trösta sig med att den kanske innehåller ekoxlarver.

Största chansen att få se flygande ekoxar, är under en normalsommar, veckorna närmast midsommar. Är det kallare än normalt är perioden längre, kanske ända fram till i början av september. Den naturintresserade golfaren drar naturligtvis sin golfvagn lite försiktigare under denna period och ser sig om så att man inte kör över någon vandrande ekoxe. Har den stackaren överlevt som larv i rutten ek i fem år, borde den ju få chansen att göra det den är till för, nämligen para sig och säkra artens fortbestånd under de få dagar den lever som insekt.

Ser Du en vandrande ekoxe på någon stig kan Du ta den med ett stadigt grepp mellan tummen och pekfingret och försiktigt sätta ner den några meter från stigen. Se till att den kommer ner med fötterna först, och var försiktig den kan nypa till riktigt rejält. För den som vill läsa mer om ekoxen, rekommenderas årgång 98 och 99 av Blekinges Natur.

Till sist - är Du osäker på om det är en ekoxe eller en annan skalbagge Du ser - behandla den som om det vore en ekoxe. De flesta skalbaggarna är nämligen mer eller mindre utrotningshotade.

Publicerad 02 Mar 2011

<< Tillbaka